Ja må hon leva, ja må hon leva

Ja må hon leva uti hundrade år

ja visst ska hon leva, ja  visst ska hon leva ja visst ska hon leva uti hundrade ååååår!

Ett fyrfalligt leve för Emilia hon levde hipp-hipp hurra, hurra, hurra, hurraaaa!

Fin orkester jag har va?

Nu ska jag göra ngt som jag nästan aldrig har gjort. (Jag är nervös bara så ni vet!)

Jag ska ska visa en dikt som jag har skrivit till Emilia.

Emilia var den första som såg dikten. Men det finns några få till som har sett den.

(Det är ingen proffs dikt, den har inget rim men den har ett budskap och det är enligt mig det viktigaste för en dikt.)

Här kommer den:

Även om min egoism tar upp en väldigt stor plats i mitt hjärta så finns det ännu mer plats.

Och den platsen är föralltid och alltid reserverad vid namnet Emilia.

Den var lite omgjord från orginalet men jag tycker det blev bättre.

Orginalet var så här:

Även om mitt ego tar upp en stor plats av mitt hjärta så har du en ännu större plats.

Och den platsen är för alltid reserverad vid namnet Emilia.

Den var väldigt bra den med (enligt min mening) men den är direkt till Emilia.

Hoppas du har fått och kommer att ha en riktigt, riktigt, riktigt bra födelsedag!

Hoppas du för alltid är min vän.

Din bästis Rebecca!